Trollkarlen
från Västerås

Snipp, snapp, snapp. Tomma händer som försöker gripa något i luften som inget mänskligt öga kan se. Uppkavlade skjortärmar. Och till slut. En röd servett i trollkarlens hand. På samma sätt som Sigge Fürst i Sigges Cirkus trollband alla barn i tv-apparaternas begynnelsetid, lika fascinerande är det idag.

För att bli en bra trollkarl krävs fingerfärdighet, bollsinne och övning, övning och åter övning. Kim Gordon, 42 år, vill inte avslöja några yrkeshemligheter men berättar lite grand vad det går ut på.
-Mycket handlar om att göra rörelsen på ett naturligt sätt, säger han och förklarar att en knuten hand ska se likadan ut om det ligger en boll, två bollar eller noll boll i den.

Förutom träningen hänger mycket på trollkarlens sätt att uppträda.
-Ett enkelt trick kan bli väldigt bra på grund av framträdandet. Han visar oss gärna sina trick och ger två bollar till fotografen, som knyter handen och lägger den på bordet. En gest över handen av Kim och en fråga: "Hur många bollar har du?" Hux flux har två blivit tre. "Lurad" står det med stora bokstäver i min och fotografens pannor. Inte ens när han gör sina trick lite långsammare har vi en chans att se hur han bär sig åt.

Nyligen vann Kim priset i "Bästa enskilda akt" i Stadsmästerskapen i trolleri 2005 som gick av stapeln i Västerås. Tävlingen arrangerades för sjunde året av Västerås magiska klubb. Ett 60-tal personer, alla intresserade av trolleri var med. Kim vann för sin "Ring och Rep-akt" och ett plus var att han själv sjöng. En bra trollkarl måste kunna showa för att ge publiken så stort nöje som möjligt.

Trolleri har Kim varit intresserad av sedan barnsbenen hemma i Norberg. Efter skolan gick han fyraårigt tekniskt gymnasium och de sista två åren var förlagda till Västerås. Kim flyttade hit och

efter examen som programmerare och lumpen började han jobba på en konsultfirma som gjorde dataprogram för bland annat orientering. Därefter började han på Söderhamns verkstäder.
-Då började jag resa och sedan reste jag i tio år. Under de sista åren träffade han Ann-Louise Söderman. -När vi fick första grabben slutade jag att resa. Nu jobbar han på Japs Elektronik.
-Och sista åren där har jag jobbat som försäljare för att jag tycker det är roligt att träffa folk.

Nu är äldste sonen Robin 13 år och har fått syskon, Felix, åtta år, och Linus, fem år. Ann-Louise jobbar som säljare på Hyresgästföreningen. Det är bara kvällsjobb och då tar Kim hand om hem och familj.
-Det är bra att få träffa sina barn och att få ta ansvaret att vara pappa. Linus, som är hemma, kommer fram och visar en liten grön ask med ett kort i. Han stänger locket och när han sedan öppnar det igen är kortet borta.
-Han håller faktiskt på och tränar, säger Kim, inte utan stolthet.

Under tiden på gymnasiet tröttnade Kim på trolleriet ett tag men när han började på Japs visade chefen ett trick och Kim kom ihåg hur roligt det var.
-Jag hämtade upp mina gamla trollerilådor och böcker och började träna igen. Nu har han hållit på i cirka fem år och första uppträdandet var på ett barnkalas. Numera trollar han mest på familjeföreställningar men även föreningar och företag anlitar honom.
-Den största grej jag gjort var på ABB:s kick off. Där var över 900 personer.

Hemma hos familjen bor även en kanin.
-En brun kanin, men den får jag inte trolla med. Det sade barnen när vi köpte den: "Den här rör du inte."


Text: Maj Karlsson
Foto: Peter Krüger.

En magisk man. Kim Gordon är en duktig trollkarl. Så duktig att en kvinna en gång frågade om han inte kunde trolla bort hennes man. Han svarade: "Det är bara trick, fejk alltihopa". Damen blev besviken. "Hon tyckte nog jag var en dålig trollkarl", säger Kim och skrattar.

Vinnande akt. Kim Gordon med sin Rep och Ring-rutin. Med yviga, snabba gester sitter ringen ibland fast i repet, ibland inte. Just under tävlingen fick han knutar på repet vilket fick honom att svettas lite grand. Men han höll masken och vann priset "Bäste enskilda akt".